klockan är jättemycket och jag är jättetrött på jätteriktigt så jag lägger upp irrelevanta saker och imorgon är det valborg

Folk är så himla roliga ibland! efter att min ipod tagit sig ett bad försökte jag hitta nån slags instruktion för att öppna upp den så att jag kan torka den med hårfön ordentligt innuti.

(öpnnar min ipod touch)


Andlighet och spiritualitet och sånt där

Jag har en massa nya och återupptäckta förälskelser i livet; såsom våren som jag alltid älskat eller små villor som man bor i. Fast jag tänkte nog mest på Galago och diverse svenska melankoliska serier sen, tro det eller ej så har jag återupptäckt mitt gamla pokemonspel! Det finns ingen hejd på min nördighet jag känner inga gränser! Å andra sidan lite djupare och vackrare såsom den hjärtkrossande och obeskrivligt fantastiska lilla butiken i odenplan där det mest känns som man klivit rätt in i en tim buron-film som utspelar sig på 20- och 60talet samtidigt och där jag bara köpte en grön hatt. Att jag tog mig i kragen och äntligen köpte en efterlängtad bok; The picture of Dorian Gray. Att läsa Wilde är lite som att lyssna på fantastisk musik, sådär när man bara kan lägga sig ner på ett golv och sluta ögonen och leva just i stunden för att varje ton är perfekt. Om man får för sig att läsa en pampig deckare eller ta som exempel harry potter; man vill bara veta hur det går sen man vill hela tiden höra fortsättningen och någonstans mot slutet kommer höjdpunkten; aha! det var han som var mördaren eller det var i den busken voldemort gömde sig. skillnaden blir att varje mening är höjdpunkten. Varje ord är så välformulerat att man blir nästintill tokig, lite som när man hör sån musik som ligger närmast hjärtat. 

Jag tror att det kan bli farligt att gå in för mycket i det spirituella, svåra och djupa. Om man vill behålla någon form av självdistans vill säga. På något sätt slutade det med att jag tittade på Little fockers. Lagom hjärndöd film när man förlorat sin självdistans. 


Oh prinzessin



När jag flyttade från mitt gamla rum hittade jag en liten lapp. Och hela min själ brast.
Det var ju så längesen.


(oh prinzessin)

Hursomhelst (mitt nya favoritord), Mitt nya rum är mycket finare. Det som saknas är upplevelser. Utan upplevelser har det ingen själ.







Psykadeliskt (you cannot petition the lord with prayer)



syncronise love to the beat of the show



Jag känner att jag inte har varit inne här på ett bra tag.
Jag har ärligt talat inte haft kontakt med internet på flera månader.
Det är inte en negativ sak, mer som en emancipation.
Som att bli av med ett missbruk kanske, ett missbruk som man inte saknar.
Gå omkring och känna att jag inte har något behov av att lägga en massa tid på att surfa.
Istället har jag spelat musik. Jag tror att själen växer när man spelar musik.
Dessvärre tror jag att den krymper när man är inne på facebook. 

Hursomhelst har jag varit hemma idag. Sjukdomsdag skulle man kunna kalla det.
Fast jag är tillräckligt frisk för att göra fina saker som att sy en skjorta, möblera om bland mina skivor och lyssna på musik. Sen har jag bestämt att jag jag ska lägga 41 dollar på stora vackra bilder till mitt rum.
Pessimism är överskattat. Livet är ganska bra ändå.

RSS 2.0