Det är inte hejdå på riktigt. Jag kommer att använda den här för att skriva av mig, eftersom min nya är så fåordig (katssshing)

klicka på morrissey!! (eller vem som nu är din favorit)

Folk är så himla roliga ibland! efter att min ipod tagit sig ett bad försökte jag hitta nån slags instruktion för att öppna upp den så att jag kan torka den med hårfön ordentligt innuti.

(öpnnar min ipod touch)

Jag har en massa nya och återupptäckta förälskelser i livet; såsom våren som jag alltid älskat eller små villor som man bor i. Fast jag tänkte nog mest på Galago och diverse svenska melankoliska serier sen, tro det eller ej så har jag återupptäckt mitt gamla pokemonspel! Det finns ingen hejd på min nördighet jag känner inga gränser! Å andra sidan lite djupare och vackrare såsom den hjärtkrossande och obeskrivligt fantastiska lilla butiken i odenplan där det mest känns som man klivit rätt in i en tim buron-film som utspelar sig på 20- och 60talet samtidigt och där jag bara köpte en grön hatt. Att jag tog mig i kragen och äntligen köpte en efterlängtad bok; The picture of Dorian Gray. Att läsa Wilde är lite som att lyssna på fantastisk musik, sådär när man bara kan lägga sig ner på ett golv och sluta ögonen och leva just i stunden för att varje ton är perfekt. Om man får för sig att läsa en pampig deckare eller ta som exempel harry potter; man vill bara veta hur det går sen man vill hela tiden höra fortsättningen och någonstans mot slutet kommer höjdpunkten; aha! det var han som var mördaren eller det var i den busken voldemort gömde sig. skillnaden blir att varje mening är höjdpunkten. Varje ord är så välformulerat att man blir nästintill tokig, lite som när man hör sån musik som ligger närmast hjärtat. 

Jag tror att det kan bli farligt att gå in för mycket i det spirituella, svåra och djupa. Om man vill behålla någon form av självdistans vill säga. På något sätt slutade det med att jag tittade på Little fockers. Lagom hjärndöd film när man förlorat sin självdistans. 

När jag flyttade från mitt gamla rum hittade jag en liten lapp. Och hela min själ brast.
Det var ju så längesen.


(oh prinzessin)

Hursomhelst (mitt nya favoritord), Mitt nya rum är mycket finare. Det som saknas är upplevelser. Utan upplevelser har det ingen själ.

Jag känner att jag inte har varit inne här på ett bra tag.
Jag har ärligt talat inte haft kontakt med internet på flera månader.

jag lovar att det var det bästa jag sett i hela mitt liv hela mitt liv jag lovar hunrda gången bättre än donnie darko är den ens möjligt åherregud åherreherrerregud har jag gått alla dessa år och inte tittat hahaha jag måste vara så jäkla korkad mira stella åh mira mira stella kan vi snälla ha en depechekväll snälla och vi kan titta och vi kan titta snälla snälla snälla jag är återupplivad åh ååh¨åhåh åh åhh 

inside my heart insiiide this house jag målar. 
sen kanske klockan hundra år sen!

jag tänkte att eftersom jag har bestämt mig för att ta tag i mitt liv igen tänker jag lägga upp en massa foton.

Jag har kommit på att det är jätteirriterande att känna sig kreativ och så hittar man inte kameran.
hepp.
Jag lyssnar på the Smiths, faktist. Inte sådär superkontigt kanske.
Fast det känns jättebra inside my heart inside this house. Jag menar det är ett jättebra tecken att jag har börat lyssna igen istället för att läsa en massa böcker, för visst börjar det bli lite lite lite bättre allting?
Kanske är det mest önsketänkade så starkt att jag nästan börjar tro att det är sant.
Jag har umgåtts med mina systrar konstant i hur länge som helst, tittat på skivor med köa-till-depeche-människorna och fikat med pandasoppa. så kan det gå.
Jag tror att jag vill gå på en dunderlång promenad i Märstas skogar tänkte jag skriva men jag menade förståss asfalterade gångvägar och lyssna på the Smiths så högt att mitt huvud sprängs. Lite frisk luft sådär.

passapå nu! Gymnasietiden är det bästa tiden i hela livet! hur ska det här kunna vara den bästa tiden i livet när jag bara tänker att det skulle vara lite lättare att andas om jag hade haft en sobril?

nej mamma ringde nu måste jag gå hem till min mormor och prata på spanska och vara jättetrevlig fast jag helst vill krypa ihop i ett hörn och tycka synd om mig själv. haha

igår så satt jag på cafe och så kom pandasoppa och satte sig ett bord därifrån
! lixom, PÅRIKTIGT.

allting är verkligen upppochner jag kunde inte ens komma till skolan idag för att JAG INTE HADE RÅD. hur galet är inte det? Mira vad händer jag behöver prata med stella och allt behöver bli bra igen. allt behvöer bli bra igen. 
jag lyssnar bara på Joy division just nu 

såhär är det nu
jag har hamnat i en sån identitetskris att jag trodde att jag skulle dö.
jag tror att jag kommer finna mig själv igen i depeche mode rosa långt hår och glittersmink. det är ju det som är mitt liv! musiken jag har glömt musiken! jag måste bara stanna upp ibland och komma ihåg vem jag är. det har gått ner och ner och ner men nu ska jag minsann upp igen upp igen upp igen jag ska upp till himlen med mitt fantastiska hår mitt fantastiska smink och min fantastiska musik. för jag är bäst i hela världen ooh ja jag är bäst bäst bäst i hela världen när jag dansar till depeche mode mitt i natten när jag kravlar på golvet och vansinnesskrattar till stripped oooh ja ni som tror att ni kan någonting någonting alls ni vet ingenting jag vill ha mitt hår nu på en gång för jag lever för musiken JA JAG LEVER FÖR MUSIKEN AJG LEVER LEVER LEVER FÖR MUSIKEN JAG LEVER FÖR MUSIKEN JU JU VAVA

jag älskar depeche mode
jag älskar depeche mode
jag älskar älaksr älskar depeche mode
om ni bara visste 
allra käraste systrar 
jag älskar er
jag älskar depeche mode
jag ska
köpa en vit superdiscoögonskugga och en 
lösögonfrans som är superstor och
en massa blonderingar och
jättemycket löshår och
rosa hårfärg och
bli discosynthare som ölskar depeche mode depeche mode

oj oj oj vart ska jag börja. 
hej bloggen det var ett litet tag sen
jag är precis som vanligt lite brunare lite tråkigare. lite mer bortappad ipod och lite mindre ögonskugga. lite mer black on black lite mer trappgnäll. lite mer antisupa och lite mer politisk insatthet och lite mer oförklarligt depression. JAG ORKAR INTE HJÄLP MIG SNÄLLA VAD TUSAN GÖR MAN. mira skrev "jag tappade min depression på fem minuter. jo hemligheten är: socialisera dig! nästan som "frukta inte!" är "socialisera dig!" som ett slags följesak. äh jag vet inte vad jag pratar om." men alla ska supa jag hatar sprit jag vill inte man blir så jävla fånig vad händer med intellektet jag vill ha mörka nätter med mina systrar jag vill dricka vin och lyssna på depeche mode och dansa utan att spy på en främling jag vill vara lycklig jag vill inte att elin ska vara miles away jag vill inte att det ska vara såhär kan livet snälla sakta ner lite stanna en stund? det går för fort. det går för fort jag kollapsar
äch ta en cigg så blir allt bra ska du se

Moors Murders


Det är en så väldigt underlig känsla,
att på riktigt, 
få en ny syn på livet
jag tror inte
att jag kommer att kunna lyssna så mycket mer i framtiden 
på suffer little children

ALTSÅ. jag tittade på hela konserten och helt plötsligt så lixom, JA MEN SÅ KAN DET JU GÅ


jag måste ha en tidsmaskin.
jag tror inte på att det är omöjligt
bara man lever tillräckligt länge så
jag ska leva riktigt riktigt riktigt länge

jag lyssnar på the smiths

det kändes bara så poetiskt, nostalgist, deja vú-igt och så otroligt fint.
det är mörkt mörkt i mitt vardagsrum och jag lyssnar på melankoniska sånger words by morrissey
jag önskar att jag hade en kamera så att jag kunde lägga upp ett melankonisk svartvitt fotografi i bästa anton corbijn-anda. jag kanske kunde rita en sådan bild istället. come on and do something new

Oh, please fulfill me
otherwise, kill me