Ultra Party

konstig dag. 
ångest
piller piller piller
psykadeliskt
112

räksmörgåsar 








För några dagar sen fick jag en sån där uppenbarelse, som man ofta får när man tittar ut genom ett fönster och lyssnar på musik. Det kan handla om ett bussfönster, ett pendeltågfönster eller ett sovrumsfönster som vetter ut mot ett cafe med fantomen-tidningar. i det här fallet var det hursomhelst ett tvärbanefönster.
nästa Luma. jag tittar ut och åttiotalsmusiken i mina öron sjunger och sjunger om tider som inte längre finns.
och så började jag gråta. för att det var bättre förr, så tänkte jag och så grät jag. när allt var så självklart.
ibland önskar jag att jag kunde få riktigt mycket ångest för då skulle jag iallafall känna någonting. Apati.
fast så får man inte säga. men när jag får ångest eller när jag gråter jättemycket blir jag alltid lite lättare, för vadsomhelst är bättre än tomheten. vadsomhelst. jag lyssnar på the cure och innan det på reeperbahn.
jag är så trött. men när jag satt på bussen hem så var jag inte lika tom längre.
mira.
stella.